En fråga som spörs kan bland andra frågor vara varför man köper ett äldre hus. För oss är syftet främst fåfängt, men även byggnadstekniskt. Vi har inte riktigt fått klarhet i varför andra väljer just ett äldre hus. Det är svårt att förstå eftersom nästan alla andra tänker annorlunda. Är det bara så att folk köper det som råkar vara till salu just för tillfället? Må det vara en kåk från 1976 eller en femtiotalsvilla med balkong, eller en byggning från 1896. Alla dessa hus har ju golv; med andra ord kan man lägga golvvärme, klinkers och parkettgolv i samtliga. Samtliga utav dessa har ju också väggar och tak; alltså kan man lägga gipsskivor på bägge dessa ytor och samtidigt rationalisera bort både golv- och taklister.

Tydligen sägs det att man måste byta fönster också. De tre ovan nämnda husmodellerna har ju oftast fönster, och därigenom går det ju att ersätta dessa mot nyare sorter. Om nu de gamla fönstergluggarna råkar ha fel mått, så går det ju alltid att lappa igen med brädor och bös.

Husets övriga exteriöra karaktär är inget undantag. Här är röda mattan utrullad för alla och envar som önskar justera och bygga ut.

Min tanke: Om man vill ha ett hus som upplevs modernt, tätt och slätt med betongtak, uteterrass och sus och dus, då vore det ju enklare och mindre förödande att köpa en kåk som rimmar från början. Att köpa ett äldre hus för att transformera om det till ett modernt dito är ju både en omväg och ett förgörande av en kulturskatt.